“Jag trodde inte att jag längre kunde vara en författare" – Sofia Andrukhovychs författarsamtal på Stockholms universitet

Den 13 november 2024, i samarbete med Albert Bonniers Förlag och Ukrainska institutet i Sverige, höll den välkända ukrainska författaren Sofia Andrukhovych ett fängslande författarsamtal på Stockholms universitet.

Hon delade med sig av tankar kring sin senaste roman, Amadoka, som först publicerades på ukrainska 2020 och nu ges ut på svenska. Samtalet leddes av Susanna Witt, en av de få översättarna av ukrainsk poesi och prosa till svenska.

Sofia reflekterade över viktiga historiska händelser, inklusive Ukrainas revolution 2014 och den efterföljande ryska invasionen. Detta ledde till en djup förändring i hur ukrainare ser på sina personliga och kollektiva historier. Sofia påpekade att efter decennier av sovjetisk förtryck började ukrainarna nu återupptäcka sådant som länge hållits hemligt från dem. 

"Folk började utforska sina familjehistorier och upptäckte saker de aldrig tidigare varit nyfikna på, delvis för att det under sovjettiden var tabubelagt att tala om ämnen som inte stämde överens med den officiella sovjetiska historien," sade hon.

Inspirationen till Amadoka kom från verkliga berättelser efter 2014, om en soldat som förlorade sitt minne. Sofia berättade hur hennes vän, en psykiater, beskrev den plågsamma frågan soldaten ställde.

 "Läkaren försökte allt för att hjälpa honom att minnas, men en dag sa soldaten: 'Tänk om jag inte vill komma ihåg? Tänk om mitt förflutna innehåller något jag inte vill möta?' Till slut försvann han, och senare fick de veta att han hade återvänt till frontlinjen. Den här berättelsen stannade hos mig och belyste komplexiteten i minnet och hur vi ibland omformar våra minnen."

När Sofia talade om Amadoka betonade hon teman som trauma och minne, särskilt i ljuset av Ukrainas historiska sår, inklusive andra världskriget, de stalinistiska förtrycken, Holodomor och Förintelsen.

"Det finns en känsla av skuld över att ha bevittnat grymheter men varit maktlös att stoppa dem," förklarade hon och beskrev en person från sin bok som bär på skulden över att inte ha kunnat rädda en judisk vän under Förintelsen.

Andrukhovych reflekterade också över språkets och kulturens vikt för att bibehålla motståndskraft mitt i det pågående kriget i Ukraina. "För mig har språk och kultur blivit källor till styrka. När den fullskaliga invasionen började tvivlade jag på att jag kunde fortsätta vara författare. Skrivandet kändes meningslöst i jämförelse med de fasor vi bevittnade. Ändå hjälpte det mig att återfinna en känsla av helhet i kaoset," berättade hon och underströk att skrivandet nu är mer integrerat i hennes liv och identitet än någonsin tidigare. 

Hon tog också upp den bristande förståelsen för Ukraina, både inom och utanför landet, som en viktig faktor bakom det pågående kriget: "Under så lång tid berättades vår historia enbart från ett ryskt perspektiv. För många var det den enda berättelsen som formade en viss världsbild. Men när det gäller vår identitet tror jag att minnet spelar en central roll."

I Amadoka utforskar Andrukhovych detta koncept genom en karaktär som förlorar sitt minne: "Vad är kvar av en person som inte längre minns ens de minsta detaljerna om sig själv, som sina favoritmaträtter? Det är en fråga som ständigt fascinerar mig. Jag har inte helt svarat på den ännu, inte ens med den här romanen."

Första delen av Amadoka finns nu tillgänglig på svenska via Albert Bonniers Förlag, vilket ger läsare i Sverige möjlighet att uppleva denna enastående roman på nära håll.