Ett samtal hos Ramboll. Kultur som vapen: Hur kan Sverige hantera rysk påverkan?

Den 21 januari 2025 arrangerade Ramboll ett samtal om kulturens roll som verktyg för att sprida propaganda. Samtalet som modererades av Lars Brånn, affärsområdeschef för Resiliens på Ramboll, samlade experter inom journalistik, politik och kultur för att belysa hur Ryssland använder kultur för att driva sin politiska agenda. Under seminariet diskuterade experterna denna ryska påverkan genom exempel från Sveriges kulturliv samt lärdomar av kriget mot Ukraina.

Under många år har ryskt inflytande i Sverige tagit sig olika uttryck – från kulturella till akademiska institutioner. Den ryska staten använder ”mjuk makt” skickligt för att främja sina intressen och det svenska samhället har visat sig vara sårbart för dessa metoder.

Ett av de mest uppenbara exemplen var byggnationen av en rysk-ortodox kyrka i Västerås, som visade sig fungera som en underrättelsebas. Kyrkan byggdes med finansiering från det ryska atomenergiorganet Rosatom, endast 600 meter från flygplatsen i Västerås – en stad där kärnbränsle produceras. Vestmanlands Läns Tidnings politiska redaktör Lisa Bjurwald betonar allvaret i situationen.

"Vi har en mycket stark religionsfrihet och yttrandefrihet i Sverige. Men det innebär inte att man kan bygga ett stort religiöst center och sedan säga 'oops' när Säpo får upp ögonen för det. Alla vet att det här i praktiken är en rysk underrättelseinhämtningscentral på svenskt territorium. Jag tycker att detta är en av de mest komprometterande händelserna för svenska lokala och regionala makthavare", säger hon.

Lisa Bjurwald lyfte även exemplet med en balettensemble från Sankt Petersburg, som lyckades fortsätta turnera i Sverige genom att byta namn och registrera sig på nytt. Trots balettensemblens tydliga kopplingar till Ryssland staten fortsatte vissa konserthus samarbetet tills lokal media avslöjade att det i själv verket var samma ensemble.

Natalya Pasichnyk, direktör för Ukrainska institutet i Sverige, förklarar varför sådana situationer upprepas.

"När jag kom till Sverige för 30 år sedan blev jag förvånad över hur hela samhället var uppbyggt på tillit – att människor gör rätt för sig. Jag tror att det just därför kan vara svårt i Sverige att upptäcka när någon utnyttjar denna tillit för att främja sin propaganda och sina egna intressen, och framför allt vet man ofta inte hur man ska reagera.”

Den ryska kulturpolitiken har alltid haft som mål att utplåna den ukrainska identiteten och sprida sin egen dominans, förklarade hon.

"När jag tog examen från konservatoriet i Lviv i början av 90-talet innehöll min repertoar, liksom mina kollegors som förberedde sig för en internationell konsertkarriär, absolut inga verk av ukrainska kompositörer – den var istället fylld av Tjajkovskij och Rachmaninov."

Journalisten och forskaren Roman Horbyk påminner om att ryska agenter även är aktiva inom akademin: "Ryska spioner och inflytelseagenter är fortfarande verksamma inom den svenska akademin och detta problem är allvarligt inte bara i Sverige utan också i Europa och USA".

Roman lyfte fram exemplet med den svenske överstelöjtnanten Johan Huovinen, som studerade vid Rysslands generalstabsakademi i två år och senare arbetade vid Försvarshögskolan i Sverige, samtidigt som han hade kopplingar till den svenska underrättelsetjänsten. Hans fall har gått till rättegång och frågan om han kan återgå till sitt arbete är fortfarande öppen. 

"Ett annat exempel är forskaren Greg Simons, som var verksam både vid Försvarshögskolan och Uppsala universitet. I april 2022 publicerade Dagens Nyheter en artikel med rubriken ‘En svensk forskare, valobservatör i Ryssland, har arbetat för Natocenter.’ Han samarbetade aktivt med ryska forskningsinstitutioner, mottog forskningsbidrag från den ryska staten, och hans arbete låg i linje med ryska narrativ. Det handlar om en forskare som var en stammis i Valdaj gruppen och som aktivt användes av Ryssland för att rekrytera experter och forskare i väst samt omvandla dem till medvetna eller omedvetna inflytelseagenter,” säger Roman.

Liknande situationer har även uppstått inom kulturfestivaler. Claudia Shevelyuk, senior rådgivare inom strategisk hållbarhet, berättar om sin erfarenhet.

"År 2014 blev jag inbjuden att delta i en paneldiskussion på Östersjöfestivalen för att tala om mitt projekt med ukrainska barn. När jag började göra efterforskningar upptäckte jag att festivalen hade grundats av Valerij Gergiev som sponsras av Gazprom. Vid den tiden var kriget redan realitet för oss i Ukraina, men här i Sverige var naiviteten stor. Jag tackade nej till panelsamtalet, eftersom jag insåg att vi inte kunde ha en jämlik diskussion om ukrainsk och rysk kultur – så länge den ena dominerade den andra," framhöll hon.

En viktig del i all krisberedskap är att kunna identifiera desinformation, men just propaganda förklädd till kultur kan vara extra svår att identifiera och att förhålla sig till, säger Lars Brånn.

"Vi vet nog inte hur vanligt förekommande detta är i Sverige, men vi kan vara säkra på att det förekommer, det har vi hört exempel på idag. Ett första steg för kommuner, kulturinstitutioner och andra instanser är att känna till att detta förekommer och att vara uppmärksam," säger han.